RA (7 March 1802 - 1 October 1873) was an English painter, well known for his paintings of animalseparticularly horses, dogs and stags. The best known of Landseer's works, however, are sculptures: the lions in Trafalgar Square, London.   Related Paintings of Landseer, Edwin Henry :. | Alexander and Diogenes | The Cat's Paw | Sir Edwin Henry Landseer | Saved | The Old Shepherd's Chief Mourner |
Related Artists:
Francois de Troy
French Baroque Era Painter, 1645-1730 was a French painter and engraver who became principal painter to King James II in exile at Saint-Germain-en-Laye and Director of the Academie Royale de peinture et de sculpture. One of a family of artists, Troy was born in Toulouse, the son of Nicolas de Troy (1608 - 15 September 1684), a painter in that city,and was the brother of Jean de Troy (4 April 1638 - 25 June 1691).Troy was taught the basic skills of painting by his father, and perhaps also by the more worldly Antoine Durand. François de Troy is not to be confused with his son, the portrait painter Jean-François de Troy (1679-1752), who studied under him At some time after 1662, Troy went to Paris to study portrait painting under Claude Lefebvre (1633-1675) and Nicolas-Pierre Loir (1624 - C1679]. A. P. F. Robert-Dumesnil states that this occurred when Troy was aged twenty-four. In 1669, Troy married his master Nicolas-Pierre Loir's sister-in-law, Jeanne Cotelle. In 1671, he was approved by the Academie Royale de peinture et de sculpture. In 1674, he was received into the Academy as a history painter, with a reception piece (morceau de reception) entitled Mercure coupant la tete d'Argus ('Mercury cutting off the head of Argus'). Troy's early known works include tapestry designs for Madame de Montespan, one of the many mistresses of Louis XIV of France, and paintings with religious and mythological subjects. In the 1670s, he became friendly with Roger de Piles, who introduced him to Dutch and Flemish painting,
William Matthew Prior
American, 1806-1873
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .